Syrénerna har blommat ut och det är dags för mig att resa vidare.
"Man ska inte flytta på gamla och barn"- så har jag tänkt, men jag är varken gammal eller något barn och jag ser framemot att flytta nu. Jag ser framemot det som ska komma.
Jag läser Bodil Malmsten och förstår att jag bott med någon som tror sig vara en fjäril i en stötfångare;
"När jag får syn på fjärilen sitter den som bedövad, som död i gallret på stötfångaren, jag tar för givet att en fjäril inte kan överleva tjugo mil i motvinden på en motorväg men när jag närmar mig flyger den - efter att ha tagit den sats som krävs för en fjäril att lyfta - sin väg"
Den fjäril jag känner befinner sig mitt på motorvägen, men när han kommer fram kommer han antagligen upptäcka att han överlevt.
Så jag reser. Minns att man behöver tänka först på sig själv, annars går man under, och att man bara behöver lämna ibland, och lita på att folk kan ta hand om sig.
Jag följer syrénens blomning och stannar där den står som vackrast, när natten är som kortast och alldeles ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar