Hej Lisa!
Ursäkta sent svar.
De finaste bilderna på hästarna just nu finns på hemsidan www.voltrona.com Dom har Linnea tagit. Där finns också några bilder när vi rider.

Fågelskådarställe

En organisation som jobbar för att skydda fåglar i Italien har ett hus nära kusten. Där tar de emot barn under somrarna som får vara på läger och lära sig om fåglar och natur. Claudia skulle dit och gå på ledarmöte inför sommaren och jag och Mekka fick följa med. 

Mamma och pappa var alltså här. En dag körde vi till havet med taket nerfällt på bilen. Vi badade och solade och åt en ärlig sen lunch middag med havets alla frukter och vitt vin. En annan dag åkte vi till Florens. Jag gick med näsan i boken som jag fått av Granströms mamma och kunde med hjälp av den hitta flera av konstverken som Kristina Hjelte har berättat om under konsthistoria lektionerna. Det var mäktigt att stå framför Venus födelse och La primavera, de är mjäkigare i färgerna än bilderna i boken och väldigt stora. Florens hamnar högst på min lista över snyggaste städer i Italien.

Jag heter Sofia,

jag är cineast.

Det har blivit ett beroende. Ett beroende som startade när jag och Ninna började gå på Folkets Bio varannan måndag och jag lärde mig att jag somnar till filmer som inte är tillräckligt bra.

Alla ni som är i Umeå borde se Xavier Dolans film "Jag dödade min mamma" kl 2 på natten den 21 maj där på Gärdesvägen. Filmen är inte hemsk som den låter på titeln, men väldigt bra och snygg.
En annan film har en av mina vänner gjort. Det är ju fantastiskt att folk kan fånga saker på band. Och Lotta, hon är bra på det. Folk och fåglar och bävrar.
Den här handlar om en kvinna som heter Annika som bor i Vadstena. Ha en bra dag heter den och ni kan se den om ni klickar på den gula texten.


Min parenteser har varit här i nästan en vecka. Som två mjuka böjar har det stått på varsin sida om mig och skyddat mig från allt ont i världen.
En annan dag när klockan inte är nästan mitt i natten ska jag berätta mer om det.

Piano och forte

Jag har precis gjort salva. Av bivax som jag köpte av en farbror på marknaden för några veckor sedan och olivolja från gården. Jag hade tänkt göra egen lavendelolja att ha i, men lavendeln var visst rosmarin och den oljan luktar mest ugnstekt potatis.
Salvan däremot luktar oliver och honung.
Det är fantastiskt hur mycket fett det finns i oliver, det kan man inte tro när man ser dem. I "vinkällaren" har vi en tank som är stor som den mormor och morfar hade i ladugården för mjölk. Ur den hämtade jag olja till restaurangen igår i en tre liters flaska. Jag bara öppnade en kran och så rann det olivolja och fyllde hela flaskan.
Det behövs stora kvantiteter i restaurangvärlden. Idag fyllde jag på 20 liter rödvin. Dunken är tung och vinet är kallt när det har stått i kylskåpet. Alfonso har lärt mig hur jag ska hålla för öppningen medan jag lutar dunken mot kanten och sen får man låta vinet rinna mellan fingrarna; piano piano. Man hinner bli alldeles kall om handen innan hela dunken är tömd.

Det måste ha varit menat att jag skulle komma hit, var jag kan göra salva av egenproducerad olivolja på en gasspis.

Allt kött är hö och blomstren dö

Dagens tema är sådant som är vackert och förändras snabbt, blommor som man plockar längs vägkanten och ungar som växer.

Katterna har bott inne ett tag, men nu har de fått flytta ut i en hundkoja på gården. Allt är gulligt och ulligt och mjukt. De äter mest och sover, det tar på att växa. Och det gör de och så är de vakna mer och mer.
Och jag kan inte hjälpa att jag börjar tänka på mina älskade trillingkusiner när de tumlar runt i sina föräldrars säng.
Jag hoppas att ingen av föräldrarna tar illa upp av jämförelsen, den är gjord endast utav kärlek och hänförelse.

 "Nu är det synd om de döda,

som ej få sitta i vårens tid

och värma sig i solen

på ljus och ljuvlig blomsterlid.

Men kanske viskade de döda

då ord till vivan och violen,

som ingen levande förstår.

De döda veta mer än andra.

Och kanske skulle de, när solen går,

då med en glädje, djupare än vår

bland kvällens skuggor ännu vandra

i tankar på den hemlighet,

som bara graven vet"


-Verner von Heidenstam

Förra året åkte jag till Finland. Det var så skönt med det kala och kärva och färgerna passade min själ.

Det gjorde verkligen ont när knopparna brast och tanken på att gräsmattan skulle bli grön och att blommorna doftade kändes överväldigande. Det fick liksom inte plats i mig.

I år är det annorlunda. Jag välkomnar det överväldigande.
Det är så grönt här nu att man inte kan fatta och ställer man sig under äppelträden så surrar bina runt huvudet. Idag plockade jag in vallmo, (det är dumt, det vackraste ska vara fritt). I hagen växer det mynta och vinrankorna har blivit lite gröna. Syrenerna har slagit ut som på en skolavslutning på Sörmjöleskolan.




Det är bra att man kan resa så att färgerna passar själen.

Oftast kan jag lyssna på hela Kraja-skivan och ibland måste jag hoppa över de sorgligaste.