En brasa som väckte minnen

Ikväll hade vi brasan tänd i middagssalen. Det var första gången sen i våras. Det har sagts förr och jag säger det igen; Vad en doft kan väcka minnen! Vips var jag tillbaka i april eller mars; Sabrina var fortfarande här, hon som jag tänker på varje gång jag sätter fem vinglas mellan fingrarna. Jag minns vad gästerna åt och precis hur det kändes att ha en massa italienare att servera och vara rädd att de ska tilltala en för att man inte kommer att förstå. Jag minns hur det kändes att vara ensam och ny, hur det kändes att servera en grupp på 12 japaner och hur fint det var att komma till husvagnen på kvällen och sitta med Tiger-Lo i knät och titta på stjärnorna.

Nu sover Tiger-Lo´s dotter i min säng och hon har ett eget kattpass och en reseryggsäck.
Jag har gjort en massa saker som jag har varit orolig inför, det har gått snart åtta månader och jag har levt ett liv.








Malcolms syster Veras bröllop är över, och jag gjorde hennes hår på lördagen.






















Pegasus kom till slut in i flocken och jag fick Tiger-Lo steriliserad.

Jag serverade på mitt första bröllop, andra och tredje.

Det kände som att jag hade ångest när jag stod och provade linnen på Myrorna i Umeå i mars och tänkte att det bara kommer att vara alldeles för varmt hela tiden och jag kommer bara att vilja vara naken, och tänk jag som tycker att den svenska sommaren är alldeles för varm som den är. Och så klarade jag ändå flera veckor med nästan 40 gradig värme, så här skrev jag en dag i juli:

38 grader. 38 grader!!! Jag kände mig helt deprimerad igår. Jag visste att det vore bäst att ligga i poolen, men det var som att jag inte förmådde göra det som vore bra. Och där var en massa barn och det kändes som att de gjorde att det blev ännu varmare och att det var alldeles fullt med folk överallt. Och jag hade tänkt fly på en vespa och åka till Volterra och sitta ensam på ett berg och så blev det inte så och jag tänkte att jag skulle fly på ett plan till Antarktis eller Korpo.

Och så åkte vi till Pogginbonsi istället, i en bastu till bil och jag ville bara vara utan folk och i en annan kropp. Sen blev det bättre. Jag köpte ett par 80-tals jeans och på kvällen åt jag middag med Linnea och hennes föräldrar i en vacker by som heter Sanna Piano och ligger uppe på ett berg.

När det är 40 grader på dagen är det även varmt sent på kvällen efter en italiensk middag och man kan sova under stjärnorna under bara ett lakan utan att det blir kallt. 

I Sverige är det aldrig varmt, inte ens på sommaren.