En gång i tiden var det vår

Det står att jag har 34 dagar kvar på min internetkod. Det har stått över hundra förut. Det kändes som en overkligt lång tid. Kan man ens tänka sig mer än en vecka, eller högst en månad? 

Nu är det överskådligt och greppbart. Det börjar bli läge att börja kryssa dagar på ett papper. Som en äldre man som snart ska dö, som tittar tillbaka och summerar, glömmer det som händer just nu, för att det som hänt förut behöver bearbetas och funderas över. Men jag ska inte dö, jag ska precis börja en ny del av mitt liv och väva samman det med det gamla, härs och tvärs huller om buller. 

Jag gillar när det blir översiktligt. Jag gillar att tiden går. 

Förr i tiden fick Tiger-Lo ungar

Jag steg upp tidigt på morgonen

Vinrankorna var små och jag kände dem inte. 

Jag längtar efter att vara närmare mitt folk. Jag kommer att sakna landskapet och glassen och panini med prosciutto och espresso med cremefylld cornetto till frukost. Jag kommer att sakna att man kan sova ute på natten och att krukväxterna i min trädgård blommar i oktober. Jag kommer att älska att komma tillbaka.

Men varför svarade du inte när jag ringde, frågade jag. 

För att jag tyckte att du var äcklig. 

Men det var väl ingen anledning? 

Nä, kanske inte, men jag tyckte det då. Jag har hittat en annan nu iallafall. 

Jaha, kul. 

Vi träffades i skyltfönstret utanför COOP. Hon är alldeles slät, och så pratar hon perfekt italienska eller vilket annat språk som helst. Vissa kvällar byter jag ut henne mot ett sidenlakan, och så ligger jag och stryker handen över det hela natten. Jag ska nog gifta mig med ett sidenlakan, jag tror att vi skulle få vackra barn. 

Jaha, svarade jag, jag ska nog skaffa barn med en katt eller en häst, de är sympatiska tycker jag.

 Och så höll vi på sådär i hundra dagar och nätter, tills solen gick upp över Santa Maria del Fiores röda kupol. När jag kom ner på torget lyste en mild morgonsol över de rosa och mintgröna marmorplattorna i kyrkans väggfasad. På piazzan nedanför stod den stora vita rumänska hästen, redo att ta emot turister i sin vagn och visa dem runt i den vackraste av städer.