Härommorgonen låg det en tät dimma över kullarna.
Det är fint hur dimma liksom begränsar ens värld. Den här morgonen var världen inte större än till Sebastianos hus, det är lagom och ungefär vad man kan ta in åt gången.
Och så har jag lyssnat på Sonja Åkessons dikter tolkade av bl.a. Annika Norlin, här är en stråf ur dikten Åkej:
"Och tänk på alla dom i Norrland som får bära vatten långa vägar medan spisen röker in och gröten möglar.
Tänk på dom.
Åkej."
Soffan! vad härligt att få läsa din blogg, den ska bli min okontinuerliga rutin! nu har jag skrattat och saknat och blivit glad över att du är så bra på att uttrycka dig och alltid tar med din avslappnade sed vart du än kommer, det känns skönt. kramar cam
SvaraRaderaJag skulle så gärna vilja beskriva känslan jag fick när jag bodde en månad i Kiev som ständigt var inneslutet i dimma, men det låter så konstigt när det uttrycks i ord... Ibland fick jag för mig att inget existerade utanför dimman, att staden svävade i luften, att jag befann mig någonstans i en fantasi! Dimman i kombination med allt som var så annorlunda från Sverige fick väl tankarna att snurra, antar jag...
SvaraRadera