Mala böcker

Eftersom jag är på semester samtidigt som jag jobbar så har jag börjat läsa böcker. Jag är inne i ett härligt flow där jag liksom bara plöjer på.


Jag började med "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón, som jag fick av min klasskompis Johanna innan jag åkte iväg. Den var härlig att läsa under resan och passade bra in i miljön här, även om bokens handling utspelar sig i Barcelona. Boken visade sig vara Linneas favoritbok, det var kul. Sen tog jag två böcker ur bokhyllan här på Voltrona; "Broarna i Madison County" det är ju en fantastiskt romantisk roman. Jag var också förälskad i en fotograf en gång, han heter Aron och tar fina bilder, tryck här så kan ni titta på dem.
Nästa bok jag läste var: "HEJ! Mitt namn var Elton Persson", och är skriven av Martin Svensson, han pop-killen som gjorde "Jag är så Yeah Yeah..." Oväntat bra bok faktiskt som handlar om livet som pop-artist, dess sidor och baksidor.
Jag läste precis ut "Borta bäst" av Sara Kadefors. Den var inte alls särskilt bra, mest jobbig och jag ville att den skulle ta slut. Men det fina med när man läser så här mycket som jag gör nu, det är att man vet att man snart kommer att få läsa något annat som förhoppningsvis är bättre.
Och oj vad det blev bättre: "Mitt liv som hund", en modern svensk klassiker av Reidar Jönsson. Det är helt fantastiskt, jag skulle kunna skriva ner varenda mening i min citat-bok.

Igår var det en riktig skitdag som slutade fantastiskt. Familjen Boström kom hit på middag från Sörmjöle. Det var så kul att träffa dem, och de tyckte att det var så fint här. Det blir liksom mer verkligt om folk man känner kommer och hälsar på. Borta bäst när hemma är med.



I förrgår kom Tiger-Lo hit och var plötsligt platt om magen. Vi förstod att något var på gång i måndags och så hade det alltså hänt att hon hade fött sina ungar. Men det var konstigt, för hon var precis som vanligt, kom hit och fick mat och låg i mitt knä i godan ro och lät sig klappas och verkade inte alls ha bråttom till några ungar. Jag blev rädd att de kanske hade dött, eller att hon bara lämnade dem och inte skulle komma ihåg dem kanske. Men så idag när jag gick till frukosten då såg jag henne gå ner i backen i en rishög och så hörde jag små jamanden. Så himla spännande. Jag har inte vågat titta på dem än, men nu tror jag att jag vet att de finns. Och Tiger-Lo råkar visst bara vara en sån där avslappnad o-curling-mamma. Modernt.
Här är hon och jag dagen innan nedkomsten.