Om att lära sig genom att göra

Jag tänkte på det igår, att jag har lärt mig så himla mycket under de två veckor jag har varit här. Och att allt har skett genom praktik. Igår serverade jag och Claudia 40 gäster till middagen och där går jag runt och är servitör och folk tror på det. Vissa amerikaner kan jag t.om. lura att jag är italienska med mina språkkunskaper. Och jag skär upp bröd och fyller vin och vet liksom hur jag ska göra.
Jag känner mig som ett barn, men jag har växt mycket på två veckor.

Jag hade ett par förfäder som hette Emma och Edvin. De startade en skola som byggde mycket på detta devis, att lära sig genom görandet. Det var en av Finlands första skolor för s.k. "Andesvaga barn", barnen hade olika handikapp, såsom stamning (!), utvecklingsstörningar och andra funktionsnedsättningar. Skolan ligger på landsbygden utanför Tammerfors i södra Finland. När den startades bedrev de jordbruk där barnen hjälpte till med arbetet på gården, med djuren och på fälten. De hade teoretisk skolundervisning med lärare också, men Edvin skrev i en minnesbok om hur bra han såg att det var med det praktiska arbetet och hur mycket barnen lärde sig av det. Och det är så viktigt att få vara med och känna att man har en uppgift.
Här är några bilder från när jag var på skolan och hälsade förra våren.

Emma och Edvin utanför huvudbyggnaden.

Dagens elever bakar bröd i köket

Bildsalen

                                      

 

                          

Jag har börjat anlägga en trädgård. Jag har hämtat blommor längs vägkanten, som jag tror är pelargoner. Och så har vi skaffat katt. Jag har döpt henne till Tiger-Lo och hon ska snart ha ungar. Har man hus(vagn) så måste man ju se till att ha katt och trädgård, det hör liksom till det.

Här sitter hon, i mitten, när jag går iväg till lunchpasset.