måndag 8 januari 2018

Nästa kapitel

Jag har vandrat vidare, fallit och rest, rest mig igen och gått vidare. Syrenerna har blommat och blommat över, vissnat och blommat igen.

Nu är jag ute på en ny resa och ni ska få följa med. Den handlar om Syrran och Anden som företag, om Judith, hon som cyklade runt i Tvärålund; mammas hemby och gjorde hemmanent, som drack kaffe i mormors kök och klippte folk i byn. Det handlar också om Elin, vars cykel jag tog över och som jag använder nu, långt efter hennes död. Det handlar om att föra arvet vidare och trampa sina egna stigar.
Det är 5 år sen jag skrev mitt senaste blogginlägg. I fem år har tanken om Syrran och Anden som företag legat i dvala.

Namnet då? Ja, ni undrar det ibland, var kommer det ifrån? Jag och min kompis Yessica satt och diskuterade salongsnamn, "här i Övik finns en salong som heter 'Ödlan & Brorsan'! Så himla skönt, tyckte vi båda, med en salong som inte alls heter något med sax och kam, eller fön i någon lite pinsam ordvits. Så slängde jag om det hela, tog ett annat djur, och döpte min framtida salongsdröm.
Med tiden har anden ibland blivit en ande och Morsan, Syrran och Anden är ju också helt okej, i en mer andlig betydelse.


Såhär vill jag att mitt företag ska kännas; som att ligga på en häst. 
Som att vara buren, titta upp mot himmelen och vara alldeles trygg.