05.15

Jag vaknade jättetidigt. Och liksom min farfar mår jag bäst av att inte ligga och fundera på morgonen, det är bättre att gå upp och ut.
Jag har hört på p1 att det senaste är barfotalöpning. Tydligen kan man köpa dyra barfotaskor som vuxna kan träna i på jobbet, men bara fem minuter åt gången, eftersom fötterna är så svaga för att man har gått i skor jämt. Man vill ju inte vara sist med det senaste, så jag går barfota så mycket jag kan, så även denna morgon.
Det var lite svalt, så jag hade mina finska yllelångkalsonger under nattskjortan och tröjan som Görel har stickat.  När jag skulle åka i mars stod jag på Myrorna och hade ångest (inte på riktigt såklart, men sådär lite) över att alla kläder bara skulle vara för varma här. Jag trodde inte på moster Mariann när hon sa att det kan regna i Italien och att det kan vara bra att ha tjocksockar när man går inne på våren. Men det var sant. Jag har precis stängt av elementet här i rummet och ylletofflorna har jag nött sönder framme i tån.
Men nu är det varmt. Jag hoppas att de som säger att det ska regna i en vecka har rätt. Ändå är det konstigt, man vänjer sig liksom. Man vänjer sig vid att svetten rinner i pannan fastän man jobbar och ska vara fräsch och så känns det ganska svalt när det bara är +25. På så vis kommer jag även att vänja mig vid förhållandena som gäller hemma sen. Så blir det. Jag kommer ändå tycka att det är för varmt på Brännäset i juli.
Men den här morgonen var det svalt ända tills solen gick upp, 06.15.

05.35

Malcolms hus och Sebastianos, där det också finns rum för några gäster.

05.42

05.52

Speglingar i sjön

05.53

06.15

06.40

(Okej, nu blev det djur och natur på temat igen. Jag ska visa arbete och folk en annan gång. Jag har laddat med bilder. Dessutom behövs ju alla tre för att det ska bli ekologi; djur, natur och människor.)

Tack Johanna för att jag fick köpa din kamera, och tack Helena för att jag fick klippa dig för ett objektiv.

ps. Kära teknisk support! 

Jag undrar hur man kan föra över bilderna från telefonen? Sen ska ni få se hur fint jag hade det idag. Vi red i tre timmar över bäckar och över ängar och avslutade med att simma i sjön med hästarna. 

Guld!

Cynism

Jag hörde ett radioprogram där Sonja Åkesson pratar om sin dikt Uppehåll. Hon hade läst i tidningen att "600 miljoner barn aldrig kommer att uppnå vuxen ålder, på grund av undernäring", och så avslutar hon dikten med ett citat från en schlager:

"Och sen det här, Det skönaste som livet ger, det ger det oss helt till skänks. Det verkar cyniskt."

Man ska akta sig för att bli för cynisk. Det kan vara livsfarligt. Det är en sjukdom man kan dö av.

Hej Lisa!
Ursäkta sent svar.
De finaste bilderna på hästarna just nu finns på hemsidan www.voltrona.com Dom har Linnea tagit. Där finns också några bilder när vi rider.

Fågelskådarställe

En organisation som jobbar för att skydda fåglar i Italien har ett hus nära kusten. Där tar de emot barn under somrarna som får vara på läger och lära sig om fåglar och natur. Claudia skulle dit och gå på ledarmöte inför sommaren och jag och Mekka fick följa med. 

Mamma och pappa var alltså här. En dag körde vi till havet med taket nerfällt på bilen. Vi badade och solade och åt en ärlig sen lunch middag med havets alla frukter och vitt vin. En annan dag åkte vi till Florens. Jag gick med näsan i boken som jag fått av Granströms mamma och kunde med hjälp av den hitta flera av konstverken som Kristina Hjelte har berättat om under konsthistoria lektionerna. Det var mäktigt att stå framför Venus födelse och La primavera, de är mjäkigare i färgerna än bilderna i boken och väldigt stora. Florens hamnar högst på min lista över snyggaste städer i Italien.

Jag heter Sofia,

jag är cineast.

Det har blivit ett beroende. Ett beroende som startade när jag och Ninna började gå på Folkets Bio varannan måndag och jag lärde mig att jag somnar till filmer som inte är tillräckligt bra.

Alla ni som är i Umeå borde se Xavier Dolans film "Jag dödade min mamma" kl 2 på natten den 21 maj där på Gärdesvägen. Filmen är inte hemsk som den låter på titeln, men väldigt bra och snygg.
En annan film har en av mina vänner gjort. Det är ju fantastiskt att folk kan fånga saker på band. Och Lotta, hon är bra på det. Folk och fåglar och bävrar.
Den här handlar om en kvinna som heter Annika som bor i Vadstena. Ha en bra dag heter den och ni kan se den om ni klickar på den gula texten.


Min parenteser har varit här i nästan en vecka. Som två mjuka böjar har det stått på varsin sida om mig och skyddat mig från allt ont i världen.
En annan dag när klockan inte är nästan mitt i natten ska jag berätta mer om det.

Piano och forte

Jag har precis gjort salva. Av bivax som jag köpte av en farbror på marknaden för några veckor sedan och olivolja från gården. Jag hade tänkt göra egen lavendelolja att ha i, men lavendeln var visst rosmarin och den oljan luktar mest ugnstekt potatis.
Salvan däremot luktar oliver och honung.
Det är fantastiskt hur mycket fett det finns i oliver, det kan man inte tro när man ser dem. I "vinkällaren" har vi en tank som är stor som den mormor och morfar hade i ladugården för mjölk. Ur den hämtade jag olja till restaurangen igår i en tre liters flaska. Jag bara öppnade en kran och så rann det olivolja och fyllde hela flaskan.
Det behövs stora kvantiteter i restaurangvärlden. Idag fyllde jag på 20 liter rödvin. Dunken är tung och vinet är kallt när det har stått i kylskåpet. Alfonso har lärt mig hur jag ska hålla för öppningen medan jag lutar dunken mot kanten och sen får man låta vinet rinna mellan fingrarna; piano piano. Man hinner bli alldeles kall om handen innan hela dunken är tömd.

Det måste ha varit menat att jag skulle komma hit, var jag kan göra salva av egenproducerad olivolja på en gasspis.

Allt kött är hö och blomstren dö

Dagens tema är sådant som är vackert och förändras snabbt, blommor som man plockar längs vägkanten och ungar som växer.

Katterna har bott inne ett tag, men nu har de fått flytta ut i en hundkoja på gården. Allt är gulligt och ulligt och mjukt. De äter mest och sover, det tar på att växa. Och det gör de och så är de vakna mer och mer.
Och jag kan inte hjälpa att jag börjar tänka på mina älskade trillingkusiner när de tumlar runt i sina föräldrars säng.
Jag hoppas att ingen av föräldrarna tar illa upp av jämförelsen, den är gjord endast utav kärlek och hänförelse.

 "Nu är det synd om de döda,

som ej få sitta i vårens tid

och värma sig i solen

på ljus och ljuvlig blomsterlid.

Men kanske viskade de döda

då ord till vivan och violen,

som ingen levande förstår.

De döda veta mer än andra.

Och kanske skulle de, när solen går,

då med en glädje, djupare än vår

bland kvällens skuggor ännu vandra

i tankar på den hemlighet,

som bara graven vet"


-Verner von Heidenstam

Förra året åkte jag till Finland. Det var så skönt med det kala och kärva och färgerna passade min själ.

Det gjorde verkligen ont när knopparna brast och tanken på att gräsmattan skulle bli grön och att blommorna doftade kändes överväldigande. Det fick liksom inte plats i mig.

I år är det annorlunda. Jag välkomnar det överväldigande.
Det är så grönt här nu att man inte kan fatta och ställer man sig under äppelträden så surrar bina runt huvudet. Idag plockade jag in vallmo, (det är dumt, det vackraste ska vara fritt). I hagen växer det mynta och vinrankorna har blivit lite gröna. Syrenerna har slagit ut som på en skolavslutning på Sörmjöleskolan.




Det är bra att man kan resa så att färgerna passar själen.

Oftast kan jag lyssna på hela Kraja-skivan och ibland måste jag hoppa över de sorgligaste.