Någon kanske minns Agneta? Hon florerade en gång i ett socialt medium. Hon gjorde en busstur på Öland och visade bilder från sitt äventyr.
 |
| Agneta våren 2009 |
Men det ska inte handla om henne. Det ska handla om det som har hänt sen i slutet av Mars. Jag berättar i hästar. Så här var det.
Just när Mekka hade kommit åkte vi ända upp till norra Italien och Bolzano. Åtta timmar med hästtransporten. Jag hade funderat på att åka till Island och jobba också, och nu fick jag ett bra paketpris med Italien och en del av Island samtidigt.
Vi hämtade Dagur, här på en väldigt överexponerad bild, men jag tycker att färgerna är fina. När Ninna kom och hälsade på i April så var det Dagur hon red.
Men innan dess var mamma och pappa och hälsade på och kattungarna var små.
Just innan Mekka åkte hem i Maj var vi och hämtade Frosti och Pegasus.
Jag och Prinsen fick klara oss utan Mekka och Arthur. Vi hade det trevligt och jag var mycket i Florens i Juni.
Det blev sommar och väldigt varmt. Jag jobbade mycket och red desto mindre. Vi badade mest i poolen och jag lyssnade på Sommar i p1 över nätet.
Nicolajs mamma var och hälsade på i Juli när jag serverade på mitt första bröllop. Efteråt dansade vi och tog tokroliga gruppfoton.
Amelie var den här tidens stalltjej och vi spelade Skinny Lover för Claudias mamma i deras stentrappa. Det var så vackert att hon rördes till tårar.
Det var så varmt om nätterna att man kunde sova under stjärnorna med bara lakan och tre katter. I
Augusti och
September var det varmt och lugnt. Jag kände lycka över att kunna det jag gjorde.
Men jag kände mig orolig över bröllopet i
Oktober.
Jag åkte hem till Sverige. Red inget men hälsade på hästarna som hade växt en meter sen sist. Mitt storleksmått hade blivit förskjutet efter fem månader med bara Islandshästar.
Jag kom tillbaka och plockade druvor hos Tognis. Hängde med Davide i Cantinettan och frågade hur det egentligen gick till. Det var roligare att förklara och hålla vinprovning för turisterna sen.
Så blev vi inbjudna och fick gå på Veras bröllop.
Jag glömde nästan bort att oroa mig för att fixa brudens hår och det var varken galna kusiner eller någon hysterisk mamma där på morgonen. Bara jag och en lugn och avslappnad brud, det var fint.
Jag red Frosti mycket och det var fantastiskt varje gång jag tänkte på hur svårt det var att få på honom grimman från början och hur han slet sig och sprang iväg när jag ledde honom.
Här med Pegasus och Linnea.
Sen tror jag att det gick en evighet och vi blev ganska less på varandra i köket.
Så tillslut, mitt i olivskörden checkade de sista gästerna ut från hotellet.
På morgonen den 10
November kokade jag en tallrik gröt av mina sista havregryn och skrapade syltburken med lappen "Lingonsylt från Norrland". Sen fyllde jag upp den med tjock, limegrön, nypressad olivolja och åkte till Sicilien.
Tack Italien, jag kommer tillbaka.
din Sofia
