il Sole, la Luna, la Terra

 Först hade jag tänkt visa bilder på månen, och sen när jag laddade in dem, så fanns det en massa andra bilder som jag ville visa. Men allt är på samma tema - det handlar om solen, månen och jorden (mat, folk och djur) och relationen däremellan.

Först ut är Mekkas Goodbye-party. Vi drack fin-vin från Florens och hade det trevligt på terassen. Mekka och Claudia stannade uppe till klockan 6 på morgonen och pratade med ett par som de döpte till Barbie och Ken.

 Claudia

 Claudias och vår vän, Efrim.

Nicolaj och Linnea.

 Mekka var snygg när vi åt frukost på hennes sista dag på Voltrona.

Och min syster, som jag ännu ska äta frukost 

med många gånger i mitt liv, det är tur det.

Pasquino är gift med Marisa, som har hand om frukosten. 

De är här varje dag innan klockan 6 på morgonen.

Marisa är säkert någons mormor, för hon diskar som en och

hon har så mjuk hud. 

När jag sitter där i köket och det luktar croissant och kokkaffe, 

då tänker jag på min mormor.

Låtom mig presentera de nya hästarna! Frostir här upptill, och Pegasus till höger. Vi tränar på att folk inte är farliga och hur man ska våga ha grimma på sig, det är spännande.

 Sen åkte jag och Mekka till Florens. Arthur bjöd på en jättegod pasta med havets frukter. Här i inlandet äter man ingen fisk annars, det är ju så långt till havet, typ en timme. Det är istället ko och gris och vildsvin som serveras. Men i Florens finns ju nästan allt och Arthur hade hittat ingredienserna på COOP.

Okej, sen knyter jag ihop den är påsen med en film om månen. 

....................................................................

Ja, jag gjorde en film, försökte ladda upp den, gick och jobbade, och nu sex timmar senare har den ännu inte hamnat här. Jag får visa filmen om den röda månen en annan gång. Nu måste jag sova, för imorgon ska jag fodra hästar.

I denna ljuva sommartid

Det där är säkert en titel jag kommer att använda igen. Det har egentligen inget att göra med det jag har tänkt skriva, men jag lyssnar på Kraja-versionen, och då tyckte jag att det passade.

Jag har inte skrivit på ett tag, har haft fullt upp med att bygga landningsbana för Emmas privat-jet och så har jag haft Ninna här över några dagar och ska man underhålla henne så hinner man inte med annat. Ja du Mimmi, det där med att jag skulle skriva flera gånger om dagen det var ju bara bluff och båg, jag hoppas att du har hittat andra saker att göra. 

Jag har hittat en vit, rumänsk springare som skulle passa bra ihop med prinsen. Hästen jobbar just nu med att dra en vagn med turister genom Florens, men enligt hans ägare är han dum och farlig och han erbjöd mig att köpa honom för 2000 euros, vi får se hur det blir med den saken.

Ikväll är Mekkas sista kväll här på Voltrona. Det blir konstigt när hon åker härifrån och hem till Island. Jag tappar min sambo och jag kommer att sakna henne. Hon som aldrig vaknar på morgonen och är jättesvår att väcka, hon som röker för mycket och som Claudia har hittat på en massa smeknamn till, hon som är liten och ung och stor och pompös, hon som har en massa saker överallt, hon som jag blir nervös av att gå på marknad med för att hon köper mer än vad hon har råd med, hon som kan gå i höga klackar och som alla män vänder sig om efter och ropar. Hon som är så himla olik mig, men som jag ändå tycker om, och som jag ska hälsa på på Island och rida tillsammans med i minst tio dagar med hela hennes familj. Innan jag åkte hit funderade jag på att åka till Island och jobba där, jag har någon dragning dit. Och så kom Island till Italien, perfekt. 

När jag klippte Claudia och Daniela för några veckor sen var det vackert ljus i Linneas lägenhet. Vi drack kokkaffe och åt chokladkaka från IKEA. Nicholai körde sin vespa till COOP och köpte glass, den var inte så god.

Claudia

Mekka

Linnea

Daniela

Ah justde, igår var Linnea och Mekka i Bergamo och hämtade två nya hästar, de är grå och så himla snygga. jag ska visa bilder sen, när jag har tagit dem.

Prinsar och prinsessor

När jag och Mekka var i Florens förra veckan hittade jag en rumänsk prins på gatan. Han tog med mig till sitt palats och nu bor vi där tillsammans med alla våra tjänare och lutar vi oss långt ut genom fönstrena så kan vi nästan ta i både Santa Cruce och Il Duomo.
Jag döpte honom efter vår svenske prins, så att det ska vara lätt att komma ihåg. Vi åkte på bal och dansade salsa och på natten körde kusken upp oss med sexspannsvagn till en fantastisk utsiktsplats där man ser hela Florens.

Här är några bilder från min numera enkla boning.

Festsalen där folk dansar i 1800-tals klänningar. Det är 5 meters takhöjd.

Uppehållsrum med divan och tavla

Te-salen

Andra framgångsrika folk som har bott i palatset.

Ett av gästrummen

Matsalen. 

Testar lite olika approach till det här med gäster och tjänstefolk, det är ju inget jag är van vid från husvagnen. Frågan är om man ska köra på den hårda, ägande stilen. Eller den undre, vänliga, tillmötesgående.

Med slottshunden framför en anspråkslös tavla

Gör morgonbestyren i ett annat gästrum med Duomen utanför

Efter två dagar åkte vi ut till vårt residens på den toscanska landsbygden- man ska akta sig för att vara i stan för länge, luften kan göra att man mår dåligt och börjar hallicunera.

Folket och jobbet

Det var en söndag. På lunchen var det en grupp som skulle fira dop och vi dukade fint med vitt, jag och Sabrina. Dessutom var det en grupp med 40 skolungdomar från Sverige som Nicholai tog hand om. Och jag ansvarade för gruppen med 20 motorcykelkillar. Vi jobbade och slet och en gång blev Alfonso så arg att han slängde en tallrik i golvet. Det verkade härligt tycker jag, det ska jag också göra, 

när det riktigt blir tillfälle.  

Jag brukar tänka på hur lätt det är att duka för få personer, typ 20 stycken. När jag kommer hem ska jag bjuda på stora festmiddagar, okej?

Sabrina har ett café-bar med sina föräldrar och sin bror. 

Hon är väldigt bra på att jobba och att torka och bära en 

massa glas, hon gör det vackert liksom.

Nicholai och Alfonso

Dopfamiljen beundrar tårtan.

05.15

Jag vaknade jättetidigt. Och liksom min farfar mår jag bäst av att inte ligga och fundera på morgonen, det är bättre att gå upp och ut.
Jag har hört på p1 att det senaste är barfotalöpning. Tydligen kan man köpa dyra barfotaskor som vuxna kan träna i på jobbet, men bara fem minuter åt gången, eftersom fötterna är så svaga för att man har gått i skor jämt. Man vill ju inte vara sist med det senaste, så jag går barfota så mycket jag kan, så även denna morgon.
Det var lite svalt, så jag hade mina finska yllelångkalsonger under nattskjortan och tröjan som Görel har stickat.  När jag skulle åka i mars stod jag på Myrorna och hade ångest (inte på riktigt såklart, men sådär lite) över att alla kläder bara skulle vara för varma här. Jag trodde inte på moster Mariann när hon sa att det kan regna i Italien och att det kan vara bra att ha tjocksockar när man går inne på våren. Men det var sant. Jag har precis stängt av elementet här i rummet och ylletofflorna har jag nött sönder framme i tån.
Men nu är det varmt. Jag hoppas att de som säger att det ska regna i en vecka har rätt. Ändå är det konstigt, man vänjer sig liksom. Man vänjer sig vid att svetten rinner i pannan fastän man jobbar och ska vara fräsch och så känns det ganska svalt när det bara är +25. På så vis kommer jag även att vänja mig vid förhållandena som gäller hemma sen. Så blir det. Jag kommer ändå tycka att det är för varmt på Brännäset i juli.
Men den här morgonen var det svalt ända tills solen gick upp, 06.15.

05.35

Malcolms hus och Sebastianos, där det också finns rum för några gäster.

05.42

05.52

Speglingar i sjön

05.53

06.15

06.40

(Okej, nu blev det djur och natur på temat igen. Jag ska visa arbete och folk en annan gång. Jag har laddat med bilder. Dessutom behövs ju alla tre för att det ska bli ekologi; djur, natur och människor.)

Tack Johanna för att jag fick köpa din kamera, och tack Helena för att jag fick klippa dig för ett objektiv.

ps. Kära teknisk support! 

Jag undrar hur man kan föra över bilderna från telefonen? Sen ska ni få se hur fint jag hade det idag. Vi red i tre timmar över bäckar och över ängar och avslutade med att simma i sjön med hästarna. 

Guld!

Cynism

Jag hörde ett radioprogram där Sonja Åkesson pratar om sin dikt Uppehåll. Hon hade läst i tidningen att "600 miljoner barn aldrig kommer att uppnå vuxen ålder, på grund av undernäring", och så avslutar hon dikten med ett citat från en schlager:

"Och sen det här, Det skönaste som livet ger, det ger det oss helt till skänks. Det verkar cyniskt."

Man ska akta sig för att bli för cynisk. Det kan vara livsfarligt. Det är en sjukdom man kan dö av.