Jag brukar låtsas att jag har ett eget hushålle, så när barnen äntligen har lagt sig, då stänger jag dörren till köket, sätter på p1 och bakar ut surdegsbrödet. Det tar lång tid och klockan blir sen. Då tänker jag på folk som levde förr i tiden. Då, när kvinnan vävde hela dagen för att få trasmattan färdig och fick ta natten till att sy familjens kläder, innan hon skulle upp för att mjölka i ottan. Då, när Var hade löss ända ut i tåspetsarna och Varannan tvättade sig bara till jul.
Nu känns det lättare att det inte blir så många timmars sömn, eller att man ibland har en lus i håret eller väggen.
Jag har blivit analog. Så att jag mest lämnar in rullar för framkallning och inte kollar mailen på flera dagar.
Att vara analog innebär också att saker tar ganska lång till i jämförelse; Först ska man fota det som händer, sedan ska man fota vidare tills hela rullen tagit slut, innan man kan åka till Odenplan och lämna den hos tanten som verkar lite butter, men som var trevlig senaste gången, och så ska hon inte skicka rullen till Tyskland, men det kommer ändå att ta ett par dagar. Och så får man vänta tills man är ledig från jobbet, så att man kan hämta rullen och sätta sig på något mysigt fik för att se att man fått rätt bilder. Sen ska Farfarns scanner fungera.
Så just idag får ni inte se några bilder från vad som hände förr.
"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening med vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
(...)
På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."
Vägen ska innehålla hästar och vackra hus, stabila grunder och mycket vackra hår.
åh, jag kan säga det hur många gånger som helst! du skriver så bra. jag tycker det är skönt att få vänta ibland, vänta på något bra. så att man får längta ibland, som man brukade längta efter nästa ridlektion när man var liten.
SvaraRaderaett grattis på födelsedagen också!