Mognad

(Jag vill gärna säga Ni till vissa av damerna som kommer till salongen. Ibland lyckas det väldigt bra, och jag känner hur mycket mer de tycker om mig när det känner sig respekterade och respektabla när jag ber Er luta huvudet bak i shamponeringen.)

Det råkade bli så att inspirationen kom tillbaka nästan precis när det hade gått två månader sen senaste blogginlägget. Jag gillar det, när man tycker att saker hänger ihop och man ser sig finna en mening. Det är kanske mitt största intresse; alltså det jag inte ska jobba med, utan ha som hobby.

I maj ska jag åka hem och baka tunnbröd. Jag har lärt mig av Mästarnas Mästare och kan baka ut riktigt tunt och runt, så överjävulskt bra så att jag senast fick stå på Första platsen.

Okej, ursäkta skrytet, men när man har fått gå från platsen där man står med en sliten mjölborste och rostig skärkniv i handen; där man får lägga bröden under bakduken och det värsta som kan hända är att man tappar det på golvet och får plocka upp; från platsen där man lätt blir utbytt mot en yngre, mindre erfaren förmåga och där det är stor omsättning på arbetskraft för att det är där barnen brukar stå, och de har ju inget tålamod.

Till Platsen där man får stå tills man dör, eller inte kan stå längre, där man strävsmat står och kavlar i perfektion i flera dagar för att man är seg och uthållig, där var det inte finns någon konkurrens om Platsen, för man är självklar och bäst. Jag vill tacka alla som stått före, mina mentorer, Helena och Mormor, och Karin, för att du har kvar bagarstugan.

Och så en strof av förut nämnda, K Boye:

Jag tror på dem som bor på en gård och bryter mark.
De tar sin kraft ur närande jord,
och de gör jorden stark.
(...)
Förr stryker nog som herrelös hund
min svultna själ
misstänktsamt skygg kring bommade hus
och fryser ynkligt ihjäl,

än länkas fast att vakta sin gård
i ärligt kall
och höja mot hemlöst vandringspack
ett övertygelsens skall.