Hästtävlingar

Detaljer från ett Guesthof i Österrike.

I tisdags var jag Amanda och Annah i ett väldigt varmt Siena och såg Il Palio. 

Siena är indelat i 17 olika kvarter, sk Contrade. Varje contrada har sin egen flagga med ett djur och speciella färger. Sedan medeltiden har de tävlat mot varandra i ett hästlopp där ryttarna rider barbacka tre varv runt det runda torget Il Campo mitt i Siena. Varje år är det tio av kvarteren som tävlar mot varandra och loppet hålls två gånger under sommaren, 2 juli och 16 augusti. Tre timmar innan loppet startar hålls en ceremoni där de olika kvarteren är representerade. Där är flaggkastare och blåsorkestrar, stora lugna hästar med vackra sadlar, män på rad i peruker och tidstypiska kläder, alla fullblodshästar som ska tävla och har svårt att stå stilla, och så i slutet skrider de fyra största oxarna jag någonsin sett in och de drar en stor vagn där det sitter män som ser viktiga ut. 

När loppet startar är torget fyllt till bredden med folk. Som alltid är det hästar som går omkull i en av kurvorna, de springer in i varandra eller så snubblar en och de bara brakar ihop.

Det går så himla snabbt och efter 90 sekunder är loppet över. Då väller folk in på banan och kysser och hyllar vinnaren och så börjar de slåss och på håll ser de ut som vågor som väller åt olika håll. Så blir det fest och slagsmål, men det var vi inte med på. Vi åt middag och drack vin i San Gimignano istället. 

Den vita hästen som representerade Giraffen vann.

Och för två veckor sedan var jag och Linnea på en annan hästtävling som skiljer sig mycket från ovanstående, VM för Islandshäst i Österrike. Den håller på i en vecka. På området kan man köpa alla slags tillbehör för ryttare och häst. Det regnade hela tiden vi var där och jag köpte äntligen ett regnställ. Jag saknade ändå mitt varmblod som står hemma i Sörmjöle, men jäklar vad många fina hästar vi såg. Det känns som att det är en rätt avslappnad stämning bland islandshästfolk och hästarna är också väldigt coola, fastän det stojas och hejas.

Tina Kalmo Pedersen som tävlade för Norge.

Vi körde upp och ner på tre dagar. På hemvägen hämtade vi en ny häst och så sov vi på ett himla mysigt och väldigt Österrikiskt gästhus. Vi svängde bara in på en avtagsväg och körde mot det som kändes rätt. Och så hamnade vi i Rattenberg, en liten by med många affischer om kulturella grejer som hände och flera affärer som sålde glas och diamanter. Vi åt panerad fisk med pizzasallad medan stammisarna spelade kort och drack öl. Utanför var det kväll och grått regn.
På morgonen dagen efter hittade jag en Röda Korset-butik. Jag köpte en österrikisk folkdräkt och en veckad, blå klänning. Den har jag lovat att bära om Claudia gifter sig.