Jag blir lite grinfärdig

Smuts

Angående bröllop

Jag har serverat på mitt första bröllop. Det var två holländska människor som blev man och kvinna och familj och sen kom de med släkt och vänner och åt middag här. De var 20 stycken trevliga och vänliga människor. Och jag var så himla nervös innan och då blir jag arg. Jag blev arg på att det inte fanns någon med mycket erfarenhet, att vår chef inte verkade bry sig och förstå hur allvarligt det var att vi skulle ha en bröllopsfest.
Men sen sa de där unga människorna som jag jobbar med att det kommer att gå bra. Du behöver inte vara nervös. Det här är nu vårt ansvar och vi kommer att göra det bra tillsammans.
Och det gjorde vi. Bordet var vackert dukat och jag fixade med blommor och ljus. Och igen blev jag påmind om att man kan göra saker riktigt bra utan både utbildning och erfarenhet av just det man ska göra. Att det kan bli riktigt bra om man använder sig av allt man kan.

Så här var menyn: De åt först tårta och drack Prosecco. Sen åt de antipasto som var en mixad toscansk tallrik med blandade bruschette, salami och prosciutto, och en tallrik med pastarulle med ricottaost och spenat. Sen en pasta med vildsvinsfärssås. Och så ett baconinlindat typ fläskfilé och så sallad och ett annat kött med potatis och sen fruktsallad och vin santo och mandelskorpor, Cantuccini. Där någonstans i mitten var de flesta mätta. Efteråt blev vi inbjudna att skåla i limoncello och sen fick vi dansa.
Och vi dansade mer än alla gästerna.

Här är bilder från andra bröllopsminnen.

Så här såg det ut när Selma och Johannes gifte sig.

Ulrika och Martin var de första vars bröllop jag grät på. 

Tänk att bestämma sig för att man vill vara med någon hela livet. 

Här är bilder från deras förra lägenhet i Stockholm. 

Och så här såg jag och Emma ut när vi gick på deras bröllop. 

Poolish

Svensk sommar i P1 vid poolen det är för varmt i solen och jag kanske ska gifta mig med Carl-Gustaf Wachtmeister. Så himla fint med konst och kor och död. Han gillar säkert hår också.

 Glad Sommar från Toscana!

When did your heart go missing?

Prinsen är egentligen en ortodox präst och han hade bara semester i en månad från sin kyrka i en liten bergsby i norra Rumänien. Nu var semestern slut och han måste åka hem till fru och barn. Han lämnade välsignat vin i kylen så att jag kan hålla mig onykter ända till helgen. Men i helgen ska jag hålla mig nykter, för på lördag har vi en bröllopsfest till middag och på söndag kommer Johanna Thörns familj hit och hälsar på.

(Så här såg det ut när jag träffade Johanna varje dag i höstas, hon stickade muddar med pärlor och jag gjorde en klänning i tapet.)

Annars jobbar jag i restaurangen och tränar Frosti. Idag har han blivit duschad och igår vågade han nästan gå både in och ut ur rundcorallen. Det är häftigt att träna en häst som inte blivit hanterad förut. Allt är liksom nytt och konstigt, men han lär sig mycket hela tiden. Igår red jag Blida som, när jag kom för tre månader sedan var alldeles ny och det var svårt att bara få på henne grimman. Nu red jag henne i två timmar i skogen. Tänk vad de kan lära sig alltså.






















Det kan vara svårt att förstå varandra när man kommer från olika bakgrunder sa han och lutade huvudet åt sidan, när man inte pratar samma språk och tror att Gud sitter på olika moln i himlen. 
Men jag ville visa dig vart jag kommer ifrån, svarade jag. Jag tror att du kommer att gilla att bada naken på klipporna på Korpo. Jag tror att det blir kul på midsommar när alla är tillsammans. Du kan bidra med nya traditioner och mina släktingar kommer att vara intresserade av ditt land och fråga en massa saker. Och jag och din mamma kan titta på blommor och krama om varandra och hon kan tycka om mig jättemycket även om vi inte kan prata med varandra. Och tänk vilken grej för dig att ha en flickvän från Sverige! det måste ju dina kompisar tycka är jättehäftigt. De kanske känner till Zlatan? 
Han suckade och skakade på huvudet. Men du, vi kan väl se vad som händer och sen när du skaffar facebook igen, då lovar jag att lägga till dig på vännerlistan, okej? Men vänta inte på mig, jag kan komma tillbaka tidigast om 15 år, när min yngsta har fyllt 18. Försök hitta någon av din egen sort så länge.
Så jag söker någon som pratar Sörmjöliska, som inte kommer från längre bort än pulkabacken. Som hittar till Brännäset, och som körde genvägen varje gång han vågade och sedan sa aaah när han cyklade in på grusvägen efter Carinas hus. Någon som kan tänka sig att crawla ända från stallet och hem på vintern och som kan sova både i lekstugan och i tält på gården. Och det är väldigt viktigt att vi har samma religiösa bakgrund; Missionshusetsörmjölesångkulan-fg/pg. Det är okej om du har gått lite i scouterna. 

Jag tar min kompis jobb

Claudia som har jobbat här i två år behövs inte längre. Vi är svenskar som behöver mindre betalt och som kan tänka oss att bo i husvagnar för att få vara under den toskanska solen som gör det hon brukade göra. Hon vill så gärna plugga på universitetet, men då behöver hon pengar och ett jobb eftersom det kostar mycket. Enkla, snabba lösningar som kostar så lite som möjligt, folk som stannar en månad eller några veckor är nog.

Lavendel och solrosor i fält utanför bilfönstret

Jag träffade prinsens kusiner när jag var i Florens senast. 

Storkusin, vars namn jag inte kommer ihåg

Lillkusin Victor

 Vi pratade engelska. Den äldre ursäktade att han inte var bra på engelska, fastän han är det och den yngre berättade att han tar privatlektioner en gång i veckan. Vi översatte ord från italienska till engelska till svenska till rumänska. Vi tittade på foton och jag visade bloggen. Vi tittade på alla bilder och lyssnade på Säkert när hon sjöng om Arjeplog. Jag berättade om skogarna och snön. Du verkar stolt över ditt land, sa den äldre. Jag visade bilder från Korpo. Det verkar lugnt och fridfullt, sa han.

Jag är stolt över mitt land. Det är aldrig några problem för mig att berätta vart jag kommer ifrån, jag vet att folk kommer att tycka om det. Folk är intresserade av Sverige. De vet att det är ett välutvecklat och bra land och de tycker att det är exotiskt att det ligger så långt borta och så vill de veta hur kallt det egentligen blir på vintern. Och jag har ett namn som alla förstår och som många tycker är vackert. 

Jag har svårt att förstå hur det blir för någon som kommer till ett land och inte känner sig stolt över sitt hemland.

Till Italien kommer det många från Rumänien för att jobba. I Rumänien anses Italien vara ett bra land. Den äldre kusinen tyckte att de italienare som klagar på att det är hårt i Italien och att det inte finns några jobb har fel. Hit kommer det en massa turister och Italien är ett rikt land, sa han och jag har hört att folk som bor i Skandinavien är världens lyckligaste. Och jag berättade om den höga arbetslösheten i Sverige, att folk tar sitt liv för att de är deprimerade och att alla är ledsna ibland.

Vi åt pasta med tonfisk och drack vitt vin,

det kräver rätt så mycket koncentration

Allt är en cirkel. Folk går mellan olika länder och tar varandras jobb och vi träffas och vi använder varandra och så är vi tillsammans ett tag, och så tar vi över någon annans och går vidare.
Och där i mitten är det kul att umgås och prata om saker och upptäcka att det är mycket som är likadant och helt olika.

Jag är en fattig afrikan som söker lyckan på andra sidan jorden. 

I met the cousins of the prince when I was in Florence the last time. We were talking about Sweden and Rumania and looking at photos. We were speaking english and we translated words from italian, to swedish, to romanian.

(I hope it´s alright that I used the photos of you)

Livets frukt

De här godbitarna plockade jag för 

några dagar sen, från träd som växer på gården.

Jag blev nästan grinfärdig när jag åt dem, så himla goda var de. 

Det har varit jättevarmt senaste veckan. Över +30 varje dag. Jag har jobbat med hästarna eftersom Linnea har varit i Sverige. jag har blivit brun överallt där jag inte har haft kläder, ungefär som en bonde. Men jag har använt shorts så mycket som möjligt, då har jag tänkt på Stigge och pappa.

 Jag sökte en ekofrisör-utbildning i Finland just innan jag åkte hit. Nu fick jag besked att jag inte har kommit in. De kunde inte ta in folk som inte är finska medborgare.
Det var tråkigt, jag hade sett framemot att göra praktik och bo i Uppsala, nära Emma och Freddan och Johanna och nära Märsta och Ulle och Martin och Amelie och alla i Stockholm och vara mycket i Helsingfors och på Pelkola. Nu får det bli andra gånger än just den här hösten.
Och jag ska bli kvar här tills säsongen är slut i november. Det känns bra. Jag trivs himla bra och jag ser framemot vad jag ska få ta emot och vara med om i framtiden.
Så alla ni som hade tänkt boka en resa hit i höst kan göra det nu. Det går lika bra att flyga till Pisa, det är tydligen lättare att ta sig från flygplatsen där än i Florens. Annars är det kul att åka tåg.

Midsommarafton på en annan plats

Hej Släkten!

Jag önskar att jag kunde vara med er idag. Sjunga sångerna i allsångshäftet som aldrig blir uttjatade, äta gravad lax och bönsallad (hur förklarar man tunnbröd för någon som aldrig har smakat det?) vakna för sent på morgonen för att det bara går att somna om och somna om där uppe på vinden. Dansa runt stången och inviga nya lillstugan. Skåla för de nyförlovade och gå barfota på gruset ner till Storsjön. Woka frysta grönsaker och dansa bugg. Tänka att man ska göra nya saker och njuta av att träffas och bli less på varandra och tänka att man borde bättra sig och ha tålamod och ta vackra foton och tycka att syrenerna har blommat väldigt tidigt i år. och cykla på morfars gammcykel och bada i Dammen och helst i Abbortjärn.



Det är märkligt att tänka att ni är där nu och att jag är här.
Jag ska fira med att gå turer med barn och hästar runt sjön och ingen kommer att bry sig om att det är midsommar i Sverige. Men jag kommer att bry mig om er och jag ser framemot nästa midsommar som vi ska fira ihop. Min kärlek och en del av mitt hjärta är med er.