Jag tar min kompis jobb

Claudia som har jobbat här i två år behövs inte längre. Vi är svenskar som behöver mindre betalt och som kan tänka oss att bo i husvagnar för att få vara under den toskanska solen som gör det hon brukade göra. Hon vill så gärna plugga på universitetet, men då behöver hon pengar och ett jobb eftersom det kostar mycket. Enkla, snabba lösningar som kostar så lite som möjligt, folk som stannar en månad eller några veckor är nog.

Lavendel och solrosor i fält utanför bilfönstret

Jag träffade prinsens kusiner när jag var i Florens senast. 

Storkusin, vars namn jag inte kommer ihåg

Lillkusin Victor

 Vi pratade engelska. Den äldre ursäktade att han inte var bra på engelska, fastän han är det och den yngre berättade att han tar privatlektioner en gång i veckan. Vi översatte ord från italienska till engelska till svenska till rumänska. Vi tittade på foton och jag visade bloggen. Vi tittade på alla bilder och lyssnade på Säkert när hon sjöng om Arjeplog. Jag berättade om skogarna och snön. Du verkar stolt över ditt land, sa den äldre. Jag visade bilder från Korpo. Det verkar lugnt och fridfullt, sa han.

Jag är stolt över mitt land. Det är aldrig några problem för mig att berätta vart jag kommer ifrån, jag vet att folk kommer att tycka om det. Folk är intresserade av Sverige. De vet att det är ett välutvecklat och bra land och de tycker att det är exotiskt att det ligger så långt borta och så vill de veta hur kallt det egentligen blir på vintern. Och jag har ett namn som alla förstår och som många tycker är vackert. 

Jag har svårt att förstå hur det blir för någon som kommer till ett land och inte känner sig stolt över sitt hemland.

Till Italien kommer det många från Rumänien för att jobba. I Rumänien anses Italien vara ett bra land. Den äldre kusinen tyckte att de italienare som klagar på att det är hårt i Italien och att det inte finns några jobb har fel. Hit kommer det en massa turister och Italien är ett rikt land, sa han och jag har hört att folk som bor i Skandinavien är världens lyckligaste. Och jag berättade om den höga arbetslösheten i Sverige, att folk tar sitt liv för att de är deprimerade och att alla är ledsna ibland.

Vi åt pasta med tonfisk och drack vitt vin,

det kräver rätt så mycket koncentration

Allt är en cirkel. Folk går mellan olika länder och tar varandras jobb och vi träffas och vi använder varandra och så är vi tillsammans ett tag, och så tar vi över någon annans och går vidare.
Och där i mitten är det kul att umgås och prata om saker och upptäcka att det är mycket som är likadant och helt olika.

Jag är en fattig afrikan som söker lyckan på andra sidan jorden. 

I met the cousins of the prince when I was in Florence the last time. We were talking about Sweden and Rumania and looking at photos. We were speaking english and we translated words from italian, to swedish, to romanian.

(I hope it´s alright that I used the photos of you)