God arbetsmiljö

Salong Syrran och Anden har haft sina första kunder.
Och det här med arbetsmiljön är såklart viktig. Det lärde jag mig redan i skolan.
Jag tar emot ute på terassen.

Välkomna.

En sväng till Alperna

Så här kan man också bo 

Och i det här berget växer det guld.

Vi åkte till Alperna igår, till Bolzan, sydtyrol. Jag, Linnea och den isländska tjejen, Mekka som kom i söndags. Sex timmar enkel väg med en hästtrailer. Ja jag säger då det. Linnea är modig och en god chaufför. Jag hade gråtit kanske tre gånger under resan om jag var hon. Och jag tänkte att jag minsann ska våga köra hästtransport mellan Sörmjöle och Sörgården någon dag när jag kommer hem. 

Vi startade klockan två igår och åkte genom bergiga landskap, och platta, som var en värld av äppelträd, väldigt vackert nu när de stor i blom och i rader på rader. Sen blev det bergigt igen och började regna. Det var 12 grader när vi kom fram på kvällen och vi som kommer från mitten av Italien tyckte att det var väldigt kallt. Vi checkade in på hotellet som ligger precis vid stallet och som egentligen av stängt för säsongen. Det var verkligen det fulaste hotell jag har sett. Tänk er Sällskapsresan, uppstoppade djur grupperade i små landskap, enstaka marmoränglar och så en röd heltäckningsmatta på det. Det där med tysk stil har 

jag nog fått lite om bakfoten eller så har jag bara träffat de tyskar som råkar ha god smak.

Vi fick med oss en ny häst tillbaka och jag fyller på min kunskapsbank hela tiden.

Jag vet sedan förut att jag har en viss överkänslighet mot datorer och i synnerhet internet. Om jag håller mitt intag strikt kontrollerat får jag inga symptom, utan det kan istället bidra till mitt välmående, som att skriva på den här bloggen och kolla mailen. Men så ibland, idag t.ex. så blir jag plötsligt ohämmad och (börja surfa runt på olika bloggar, googlar någon hemlig förälskelse, tittar på finska hästar som är till salu, kollar hur långt man kan ta sig på facebook utan att vara medlem o.s.v.) plötsligt har det gått en massa tid och jag finner mig själv desillusionerad, överfylld och ängslig.
Det som gäller då är att jag snabbt som tusan tar mig ut i naturen och helst tittar eller umgås med djur. Idag blev det en cykeltur ut till landsvägen och det är såna backar här att man får ta i för både Carl Gustav och Sverige och då går det inte annat än glömma allt som är overkligt och svårt att förstå.
Och hästar som är bra till så mycket är kanske allra bäst mot svår internet-allergi. Ja de kan nog bota det mesta faktiskt.

Vi provar släppa ihop hela flocken för första gången. 

Bara ett sår på en bog, då får man ändå vara nöjd.

Oliver, hästar och rundcorall. 

Livets goda på en och samma bild.

Alla är välkomna att hälsa på, adressen är:

Localitá San Donato

53037 San Gimignano (Siena)

ITALY

Ni kan ringa innan ni byter tåg i Florens, så hämtar jag er i Poggibonsi. Okej?

Anna: Det här mobila hemmet är brunt och ser ut som en fyrkantig husvagn, det ska gå att flytta, så jag antar att det har hjul. Det är större än en husvagn, och trevligare.

Scoppio

Idag har det bestämt sig för att regna.
Jag väntade ända till tio innan jag vågade mig ut till frukosten. Då gick jag från mitt mobila hem till huvudbyggnaden där Marisa lagar till frukosten varje morgon. Jag åt en giffel med ost och marmelad och drack svinstarkt kokkaffe, som jag blandar ut med hälften vatten, hälften mjölk. Här dricker man espresso annars, det är liksom det som är kaffet och de suckar alltid när amerikanerna vill ha coffe, latte or macchiato efter middagen. Nej espresso med en massa socker, så är det.
Jag gick alltså från mitt mobila hem, som jag tycker om väldigt mycket. Det är härligt att ha sitt eget och igår fixade jag både ett stort element och en hård dubbelsäng, så nu är det perfekt. Det finns ett duschrum med handfat och en toa med handfat, två sovrum och ett allrum som man kommer in det första man gör. I det andra rummet ska en isländska bo i två månader. Hon kommer i veckan och ska träna gångarter med hästarna.
Här är de två nyaste.

(Den till vänster kan möjligen vara en älg)

"Det är lätt, inga problem"

Igår red jag tillsammans med Linnea och en amerikanska på en två timmars tur. Jag red Glettingur och vi kom bättre överens den här gången än den första. Vi red i mycket backar och hade en fantastisk utsikt, med vidsträckta fält och byar med stenhus, ja Karin som utsikten från Änglagård, fast lite mer.
Jag är så glad att Linnea är här, hon har jobbat här i fem år och kommer från Oskarshamn. Och jag är glad för hästarna. Det är så himla skönt att känna att det finns något man känner till och kan, som att rida och prata svenska. Allt annat ska jag lära mig.
Nu ska jag gå och servera lunch till 12 japaner. Jag hoppas att någon av dem kan Aikido och att alla är trevliga. Kocken Alfonso säger att jag inte ska oroa mig, det är lätt säger han, inga problem. Man tar ett steg i taget visade han igår på trappen. Det som är svårt enligt honom är att han ska prata engelska.
Det är svårt att vara långt ifrån de man älskar och det är lätt att känna sig dum och fel när man inte kan språk och kultur. Men sinnesstämningen ändras som en häst travar, jag tar tillvara på möjligheten.

Utsikterna är goda

Jag känner arvet från Sune Jonsson och förstår varför man ska porträttera det man känner väl till, för annars vet man inte vad som är viktigt.
Jag håller för närvarande på med kategorisering och jämför t.ex hur amerikanska turister är jämfört med de italienska, vilka som egentligen dricker mest vin, och vilka som frågar om ens namn och sedan ler med båda tandraderna, darling. Möjligen tror de att världen är skapad för just deras pensionärsbuss från Amerika, därför har de så svårt att förstå varför hårtorken inte fungerar eller varför det måste vara peppar i just deras mat.
Italienarna verkar mer lättsamma. Jag tror att jag kan gilla det.

Här är en vy från min promenad igår. Jag var ute i tre timmar och nu förstår jag varför andra turister ibland har ryggsäcken på magen. Det är för att de har blivit svettiga på ryggen, och så kan man växla så där, som det passar.

Fattoria Voltrona

Resan har gått bra. Jag trodde att jag hade tappat en socke på vägen, men den hittade jag precis.
Jag återkommer med de vackra vyerna och inspirerande inläggen. Nu är jag lite trött.
Så här ser det ut utanför det flyttbara hemmet där jag bor.

Det är vid de där trädgårdsmöblerna till höger
som man får sitta när man kommer och hälsar på,
och röka cigarr och dricka gårdens röda vin.