söndag 27 mars 2011

"Det är lätt, inga problem"

Igår red jag tillsammans med Linnea och en amerikanska på en två timmars tur. Jag red Glettingur och vi kom bättre överens den här gången än den första. Vi red i mycket backar och hade en fantastisk utsikt, med vidsträckta fält och byar med stenhus, ja Karin som utsikten från Änglagård, fast lite mer.
Jag är så glad att Linnea är här, hon har jobbat här i fem år och kommer från Oskarshamn. Och jag är glad för hästarna. Det är så himla skönt att känna att det finns något man känner till och kan, som att rida och prata svenska. Allt annat ska jag lära mig.
Nu ska jag gå och servera lunch till 12 japaner. Jag hoppas att någon av dem kan Aikido och att alla är trevliga. Kocken Alfonso säger att jag inte ska oroa mig, det är lätt säger han, inga problem. Man tar ett steg i taget visade han igår på trappen. Det som är svårt enligt honom är att han ska prata engelska.
Det är svårt att vara långt ifrån de man älskar och det är lätt att känna sig dum och fel när man inte kan språk och kultur. Men sinnesstämningen ändras som en häst travar, jag tar tillvara på möjligheten.

5 kommentarer:

  1. Det verkar som ett härligt ställe det där Tåskana. och jag tror du fixar biffen galant! Björn hälsar också. Kramar

    SvaraRadera
  2. Du skriver fint tycker jag. Livet är svårt att leva men du gör något av ditt. Det är stort. Kram från Anna i Deger

    SvaraRadera
  3. Klart du fixar det! jag tror på dig!!
    MVH Yvonne

    SvaraRadera
  4. Härligt Soffan! Du är för härlig! Ha så kul och skönt och bra och spännande och roligt. Det går ju bra ju.
    Jag längtar efter att få hälsa på dig. När passar det att komma? :) Puss från syrran som saknar syrran!

    SvaraRadera
  5. Hej Sofia! Roligt att läsa din blogg! jag klantade mig lite först och kom inte in.....Fina bilder och fin utsikt! Hur går det med husvagnsboendet? Egen vagn eller delar du? Hoppas det gick bra med japanerna!!!! Jag har spurtat med 3 Otelloföreställningar denna vecka-och dessutom varit i Arjeplog på farmor Helgas begravning, det var väldigt sorgligt och jag har inte hämtat mig riktigt än. Men jag var glad över att alla tre döttrarna var med och att vi fick träffa en hel del av Stigges kusiner och alla syskonen. Ta väl hand om dig Sofia! Önskar dig allt gott! Kram Mariann

    SvaraRadera