Framme

Vi är hos farfar. Jag, katten och den stora, tunga väskan.
Farfar spelar piano och Tigrina sover bredvid mig på soffan.
På tåget träffade jag både polisen med en droghund och tullen, men ingen av den ville träffa Tigrina eller titta på hennes pass. Det är vi alla tacksamma över. Det var nog bara meningen att det skulle gå, det tror både jag och farfar.
Och jag hade så många fina folk med mig på resan som tänkte och skickade meddelanden. Tack!

Jag har råkat få världens bästa farfar.

"Jag har slutat ha socker i morgonkaffet.
Jaså.
Jag läste nånstans att det inte är bra för hälsan.
Är det gott då, utan socker?
Nä, det smakar ju inget vidare alltså. Förut var det så gott med morgonkaffe.
Men du kanske kan ha lite socker i?
Ja, det var en bra idé, det ska jag prova."


"Farfar! Kan jag låna en halsduk av dig, jag la min i tvätten.
Ja! Här ska du se, du ska få låna min damhalsduk.
Damhalsduk?
Ja, jag såg den i butiken och den såg så mjuk och fin ut. Är den här för damer, frågade jag expediten. Ja vi tog in den som det, men den är nog bra för herrar också. Och det har den varit! Titta, den är så lång och härlig."