"Jag är många"

Jag och Farfarn var på teater på kyrkan igår. Titeln är därifrån. Det var en enmansföreställning och monolog om Domen.
Jag gillar inte monologer egentligen. Den ensamma aktören brukar ha svårt att hålla uppe hela föreställningen själv, men den här var ovanligt bra. Han hade en så lite gammeldags berättarstil, med stockholmsdialekt från norr om stan med ljudande R. Varje ord var viktigt och han fick det att verka interessant hela tiden.
Som en sagofarbror som med sin handföring lyckas hålla hela den samlade församlingen i sitt grepp. Och jag kände mig som ett barn i den runda soffan mitt i Stadsbiblioteket.
Han heter Lars och håller föreställning varje söndag klocka elva och varje vecka har han en ny uppsättning. Efter föreställningen tackade vi och tog i hand, sen köpte vi en vit ros och satte på Farmors grav och pratade om döden.

Här är en bild på en annan kyrka. I ett annat land.

Jag har inte kommit igång med fotandet ännu, det är ju så med konsten att man måste vänta på inspirationen och jag måste nog landa här i Stockholm ordentligt först. Titta med ögat och sedan med kameran.

I lördags var Emma och Fredrik här på lunch.



Sen åkte jag och Vickan till Lisa och fick finmiddag, med surdegsbröd lagat från det renaste dinkelkorn och många andra matvaror "direkt från producenten".

Jag blir helt pillrig av att tänka på alla fina människor jag kan träffa, och allt kul vi ska göra. Och jag njuter så av att bo i ett vackert och välutrustat hem. Jag lovar härmed att jag aldrig ska bo i plasthus igen.

Imorgon ska jag på mitt nya jobb och planera framtiden.


(fotot på Vickan vid vävstolen har Eva tagit)