Oh, glada dag

Igår var jag ledig från mitt serveringsjobb. Jag började dagen med en promenad runt ägorna. När jag gick mot familjen Tognis (det är alltså Claudias familj, men hon är ju i Pisa) hus funderade jag på om jag skulle gå över deras gård och se om de var hemma. Men jag tänkte att de kanske blev less på att jag jämt hängde där, de kanske ville vara ifred, de kanske inte ville ha folk som gick över deras gård, när jag hade tänkt det så gick jag dit iallafall, och det var himla tur, de behövde nämligen någon som kunde stå vid fönstret och skrika Ferma! när Claudias pappa sa att det var fullt i tanken som står utanför Cantinettan. Pumpen förde ett sånt oväsen att Claudias bror hade svårt att höra ända in.

De är snart klara med druvskörden. Inne i cantinettan luktar det sött av druvjuice och jäsningen gör att de stora tankarna blir alldeles varma.

Claudias bror, Davide

Claudias pappa, Andrea

När jag hade ätit frukost gick jag ner till stallet, där kom Linnea precis tillbaka med en grupp. Vi red ut med Frosti och Pegasus. Alltid lika fantastiskt att bli medveten om att man faktiskt rider de där två som var så himla rädda och som man inte ens fick sätta grimma på för några månader sedan. Frosti är en grym töltare, Pegasus är vacker och superkänslig och travar bra.

Efter lunch läste jag ett slag i min fina bok om Florens som jag fick av gudmormoster Karin, innan jag åkte till Poggibonsi med Marco. Där mötte jag Susanna och på kvällen åkte vi till Siena. Hon för att träna artistisk gymnastik och jag för att träna min älskade Aikido!

 Underbart att känna igen saker och övningar, stämningar och ord så långt borta från Sverige. Och tillochmed människorna. det här är den tredje dojon jag tränar i och i alla Aikidogrupper återkommer några personligheter.

Där finns den lite större, typ 40-åriga killmannen som gärna vill visa en hur man ska göra, som egentligen inte har så mycket känsla, men han har tränat länge och vet teoretiskt hur det ska gå till.

Där finns den mörke, ödmjuke och tålmodige som kommer på varje träning och tar på sig ansvaret att skicka mail och sätta upp lappar.

Där finns en mjuk, ung man som är fantastiskt duktig, men aldrig skulle medge det själv (i den här gruppen var han dock äldre)


Förhoppningsvis finns det en kvinna som är skitbra och har Hakama. Den här gången är hon tränare och jag gillar redan hennes stil.